tisdag 28 oktober 2008

Kärt återseende

Igår hälsade min kompis Patrik från Ljusdal på mig. Historien med honom började när jag var 16 (dvs 6 år sedan). Jag var då en lunarstormtönt och hittade honom och några kompisar där och vi började prata evigheter i telefon. Ett regelrätt internetragg (fast iofs var det hans kompis Nils jag var intresserad av).
Nils och Patrik kom och hälsade på mig lagom till Piteå dansar och ler när jag var 17 år. Efter det har jag och Patrik hållt kontakt. Varit ner till Ljusdal två, eller om det var tre gånger och hälsat på, och Patrik har dykt upp på lite alla möjliga ställen. Pratat i telefon i timmar, och även om vi inte hörts av på 2 månader ibland är det som om vi hördes igår när vi väl pratar.

Nu jobbar han uppe i Vindelstrakten och skulle laga lastbilen här i Umeå, vilket resulterade att jag fick mig några timmar med honom. Lustigt att även om vi inte setts på över ett år nu, så jag vi ändå så avslappnade med varandra. Precis som om vi var med varandra dagligen. Det var riktigt roligt att träffa honom igen, så jag hoppas att hans lastbil går sönder snart igen ;).

Idag har jag tagit tag i Focus skällande när han är uppbunden, för jag SKA lyckas med att få honom tyst och lugn medan jag och Fritz tränar! Jag har gett mig fan på det!
Så i morse stod jag bara 1,5 meter från Focus och kastade boll och bara lekte med Fritz och han skällde som en galning bakom mig. Belönade direkt och lugnt när han var tyst. Det gick faktiskt lite lite bättre. Marginellt, men jag ser det som ett stort steg framåt. Känns bättre om jag leker med Fritz eftersom att det inte stör någon direkt träning.

Sen satte jag ut lite slalompinnar på gården och körde 4 pinnar med Focus. Han fattar nästan vad jag förväntar mig av honom nu. Vi ökar %-en av de gånger han gör rätt till kanske 80%.
Tog ut Fritz och så fort jag satte honom i fotposition blev Focus galen. Stod bara och väntade ut honom. Kan vara bra för Fritz med passiv kontaktövning också.
Till slut var han faktiskt tyst hela tiden när jag och Fritz var stilla, men så fort vi började röra på oss började han om igen.
Men återigen så blev det lite lite bättre efter ett tag. Avbröt träningen då och busade lite med båda två. Körde lite slalomingångar med Fritz och Focusen fick testa på 6 pinnar bara för att kolla, och jag tyckte att det till och med gick bättre än 4 pinnar. Körde 4 varv, varav han fixade 3 galant och det 4e med lite mer hjälp :) Jag blir så stolt över honom. Hjälper honom inte annat än med kroppen heller, så att han inte följer någon godishand.
Bättre på "stanna kvar" har han också blivit.

Det här blir nog bra det. Jag har jobbat till mig en stjärna och en var det redan från början. :) Så en guldstjärna till mig själv också för att jag har fått bättre tålamod :D

Ikväll får jag besök, önska mig lycka till ;)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är väl inte fy skam med två stjärnor, tänk jag har ju hela fyra stycken ( alla är inte ikädda i päls!) O Du öppna dina sinnen och lycka till !!!!/ Mamsen

Sandra sa...

Härligt att det går lite framåt iaf med uppbindningen! Det är svårt och tålamodsprövande, men guld värt om man får det att funka!