Mörker

Det är mörkt i Umeå nu kan jag säga!
Solen går upp vid 6 och ner strax före 19. Jag hade stugjouren på klubben idag och tyckte nästan synd om de som skulle träna lydnad. Strålkastarna som skulle lysa upp planen fungerade inte, så det var kolsvart!
Ibland funderar man på varför man bor här uppe.
Det är för det första väldigt kallt. Det har redan varit minusgrader ett antal gånger.
För det andra så är det mörkret som redan nämnt. Jag får alltid lätta vinterdepressioner. När det är som värst är det ju nästan bara en timme eller två som solen är uppe. När man cyklar till skolan är det svart och när man cyklar hem är det svart.
För det tredje så är det mååånga mil mellan städerna här om man jämför med södra Sverige.

Nåja, jag trivs bra ändå när jag ändå tänker efter.
Jag älskar sommaren just för att jag vet hur kallt det är på vintern.
Jag älskar vintern för att jag vet hur bökigt det är på sommaren att försöka hålla hundarna svala och att det är svårt att träna dem när det är varmt.
Jag älskar våren då känslorna spirar och man ser de första blommorna.
Jag älskar hösten och dess kalla, klara dagar med frisk och härlig luft.

Dock kan jag gärna slippa allt snöslask i mitten. Det hatar jag verkligen. Kalla fötter, blöta sockar, blöta hundar som nästan börjar mögla, bollarna som kan bli i Fritz päls, aldrig veta hur man ska klä sig.

Men som det är just nu äre ju i ärlighetens namn hur mysigt som helst att tända ljus när det är så här mörkt ute och krypa ihop i en filt med hundarna i knät (ja, jag vet.. Focus skulle inte få vara i soffan, och jag vet att jag är sämst =) och se en bra dramafilm så man får gråta lite och rensa känslorna.

Hoppas ni myser på bra i höstmörkret, jag bjuder på två underbara höstbilder på Fritz från förra året.




Är han inte vacker min ängel så säg =)