Vardagslunk

Jag har inte jobbat mer än två veckor i sträck nu, men det känns redan som man kommit in i vardagslunken. Jag har börjat bli irriterad på mina kära arbetskolegor också, som det blir när jag jobba många dagar i sträck.
Grejen på Norrmejerier är att vi får en massa beställningar som ska göras, och när de är färdiga får vi gå hem. Ett sorts omvänt ackord. Visst, det är ju bra om det blir några övertidstimmar, men när man jobbat ett tag så vill man ju faktiskt komma hem någon gång också.
Idag tog vissa 1 timme och 45 min lunch, stod och pratade hur mycket som helst sen och var allmänt slöa. Det känns så surt när det är så få som har en arbetsmoral som ens ska få kallas moral. Jag jobbar alltid hårt när jag väl ska göra något. Varför ska jag slita som ett djur när de andra sitter i fikarummet och tjänar precis lika mycket som mig?!
Jag fick för mig att protestera lite, men efter att ha strejkat i 15 minuter så satte det dåliga samvetet in och jag började jobba igen. Det känns åtminstone bra för min egen skull att veta att man jobbar bra. Men tänk om vi skulle ha jobbat på ackord! Jag skulle ha varit stormrik!

Uppfödaren Sandra har gett mig mer underbara bilder på min underbara skrutt. Idag får ni njuta av bilderna på honom. Jag vet att det enda jag pratar om nu är hundar och jobb, men det är för att det inte händer så mycket annat. Jag bara står ut (jobbet) och längtar (Focus).

Eller om man ska bryta mönstret så kan jag ju säga att jag ska färga två hår (dock inte mitt eget) och käka middag med Sanna i morgon. Ska blir riktigt skönt att bara snacka skit (som om vi inte gjorde det annars) och må gött! Lördagsmorgon är det upp i ottan för att fara iväg på agilitytävling i Åsele. Bara 9-13 startande i min klass, men jag tror på Fritz. En pinne är målet! (jag vet.. det blev snack om jycken i alla fall, take it or leave it =)